Tankar som snurrar, som aldrig tar slut.. Jag kämpar på med mitt, mående och försöker få någon bukt. Ibland känns det som en fjutt, för andra men även för mig. Men vad gör det? Alla har sitt och så får det vara.
Jag kan bli så tokig på min adhd ibland, bli frustrerad och arg, varför förstår inte folk mig? Gör jag något fel? Säger jag fel saker, är på fel sätt? Alla tankar man får på hur man är? Varför tänker jag så? Jag är ju bara jag. Ibland känns det som att det inte räcker till. Ibland känns det som att jag försöker vara någon jag inte kam vara? Fast varför då? Jag är ju bara jag, och jag är den bästa utav mig, för det finns bara en av mig.
Tänker på dig Malin min fina vän! Och på Martin vilken himla tur att alla klarade sig! Jag finns hör för er!
Det är så hemskt, på bara några sekunder kan allt ändras och förstöras. Skrämmande.
Nu ska jag återgå till arbetet, tog en liten paus och skrev av mig lite..
Fina du! Du är bäst precis som du är!!! kram bästa du!
SvaraRadera