Bytt blogg, fråga om ni vill fortsätta följa mig :)

Skulle varit sista dagen

Uch vilket tråkigt slut vi fick på våran resa. Eliaz ramlade och slog sig, åkte in till akuten här i Turkiet och har nu opererat bort blindtarmen? Känns fruktansvärt jobbigt att vara här nere nu. Jag och Julia är själva på hotellet. Men vi träffade för några dagar sedan ett par andra svenskar och vi har fått jätte bra kontakt. Dem har hjälpt oss, frågat hur vi mår och hur allt går. Julia har lekt med deras son Olle. Vilka omtänksamma människor dem är! Olle var med när Eliaz ramlade och han blev jätte ledsen och satt och kramade mig. Sa att han önskade att det var han som gjort illa sig. Han tänkte på Eliaz helatiden. Lille killen. Imorgon åker dem hem. Och vi bytte nr och dem vill att vi kommer och hälsar på dem i sommar:)
Just nu vill jag bara heeem! Saknar alla er mina fina vänner och familj! Känner mig inte hel utan er! Och tack tack tack för all omtanke! Älskar er!
Nu ska jag försöka sova, upp tidigt imorgon och åka in till grabbarna!!

Hej hopp

Nu börjar nerverna kicka in! Känner mig spyfärdig av nervositet! Alltså om tre dagar är vi där i Turkiet, sitter med en drink kanske? ii
Har packat allt tror jag, om inte är väl inte det hela världen? Tänkte städa bilen imorgon, och sedan på onsdag lägga i väskorna. Att åka mitt i natten, hur kommer det gå? Bära ner barnen i bilen, det kommer nog gå bra, bara så att man hippsar ju upp sig, kanske i onödan?
Nu ska jag lägga mig och kika lite serie:) pöss

3 dagar kvar

Målat naglarna inför Turkiet:)
Om 3 dagar åker vi, känns helt obeskrivligt, var ju nyss över 200 dagar kvar. Ska iaf bli sjukt skönt att åka bort och bara vara:) 2 veckor utan att laga mat, inte ha några planer. Utan verkligen bara hakona matata ta dagen som den kommer:) jag är dock värdigt nervös över flygningen, vet inte varför egentligen men den känns riktigt läskig. Snart är vi där iaf:)
Idag har Eliaz lekt med Elias hemma hos dem. Och Isabella var här och lekte:)

Var till rehab idag, uppföljning hur det går med axeln. Känns lite bättre iaf. Fick ett nytt träningsschema. Julia var med:) sedan åkte vi hem och myste:) åt lunch och lekte, affär vart det idag:) och så hade hon uppvisning för mig:) sedan åkte vi och hämtade Eliaz, han hade gjort illa sig på idrotten, ramlat rakt in i en bänk, bränt upp benen och världens bula i pannan:/ gubben då.
Nu inväntar vi stora kärleken som ska få en överraskning:)
Sen ska jag iväg å jobba. 16-21.15 idag. Och imorgon 14-21
Ledig torsdag fredag, och på fredag är det dax för tjejkväll! Hur mysigt kommer inte det bli?! :))
God mat och bra sällskap! :))

Nu ska vi fixa lite innan Jocke kommer:))

Påsken!

Jag och barnen bestämde oss för att åka till mamma och Mats i stugan igår:) Eliaz skrekrakt ut och ville inte, Julia blev jätte glad. Pratade med Eliaz så han ändrade sig och ville åka😊 packade väskor och åkte iväg vid 12 tiden:) Jocke blev hemma eftersom han jobbade. När vi kom fram blev det att göra kolbullar som vanligt när vi kommer ut:) mys:) efter en stund kom Jonas och Uffe med tindra och Ida. Tog ett tag innan barnen började leka som vanligt:) går långt mellan gångerna. Sen röjde dem runt både inne i stor stugan och Lill stugan och ute. Mars och Eliaz hade tidigare under dagen borrat ett pimpel hål. Alla 4 barnen var ute på isen och lekte. Plötsligt hörde vi hur dem började skrika, julia sitter fast!! Hela foten och benet nere i hålet! Jag fick panik och började skrika, höll i Elliot, Mats sprang dit och sedan jag. Han drog upp henne, och skon den föll av nere i vattnet. Jag blev arg, som blev min första reaktion. Tog upp henne till brasan av med galoner, byxor och strumpor. Nya skorna som hon använde för 3:de gången. Borta, vi gick upp i stugan, förklarade att det inte var meningen att bli arg, vi köper nya skor. Klädde på henne torra kläder. Då kommer Eliaz upp och har på något helt otroligt sätt lyckats fisks upp Julias sko!! Jätte djupt vatten där hålet var. Helt otroligt alltså! Vi alla blev jätte glada och impade av Eliaz. Vi gick ner igen och var nere vid slogbon till kvällen. Vi gick upp allihopa och mamma och jag började fixa med mat. Mats satt i gungstolen och Julia gungade på, braaak sa det. Julia gungade på Mats för mycket så gungstolen gick sönder. Haha vilken himla otur Julia hade den dagen. Väl till kvällen, ville inte barnen sova i egna sängar, så vi sov i överslafen 120 säng alla 3, trångt! Gick knappt att vrida sig, jag som vrider och vänder på mig så många gånger om natten, resulterade i inte så bra sömn. Barnen vaknade tidigt, upp och hjälpte Mats med massa saker:) sen kom resten av släkten, Mats barn och respektive. Julia fann en ny vän, Antons tjej Emma. Dem lekte för fulla muggar. Ida och tindra kom så Eliaz lekte med dem:) borde kanske träffas oftare:)) haft en helt fantastisk helg uppe i stugan! :)) så mysigt att vara där uppe! Utan mobiler och bara vara:)) älskar det!
Rätt skönt att komma hem också, duscha och sova i sin egen säng:))

Nu ska jag sova:)
Kram

Ibland känns livet bra jobbigt.. Iaf när alla dumma tankar kommer, varför ska dem komma?! Funderar på hur jag är som vän?! Tycker folk att jag är dryg och jobbig? Pratar jag mest bara om negativa saker?! Klagar och är dryg? Är det därför som typ ingen hör av sig till mig? Och tycker folk att jag är dryg som är på och hör av mig hela tiden? Gör jag fel?! Är jag en dålig vän som inte bryr mig? Är jag för ego sentrisk? Pratar jag för mycket skit? Är jag en elak människa? Vill jag vara någon jag inte är? Jag kanske vill vara på ett sett men framstår som något helt annat? Eller är jag på ett sett och tror att jag är på ett annat? Eller är jag bara mig själv? Och inte trivs med det? Funderingarna snurrar och går på höög varv. Hur stänger man av?

Analysera?!

Blir så trött på mig själv. Nu har jag varit hemma ett par dagar. Då drar tankarna igång, så fruktansvärt drygt, och hur jag än försöker vrida tankarna rätt, så tycks dem bli helt knasiga.. Analyserar och vrider.. Funderar och funderar.. Blä!

Åkte och lämnade Eliaz i morse, och skulle lämna Julia på dagis. När vi parkerat på dagis, fick Julia något i ögat. Vi gick in, men Julia var helt hysterisk, höll sig för ögat, och tårarna sprutade. Så vi åkte hem. Blir en till hemma dag. Med ännu mer tankar😱😢

Känns iaf skönt att vi snart drar iväg till Turkiet, 64 dagar kvar nu! :) att bara få vara, i värmen:)) att få vara med familjen i hela 14 dagar! Mys

Totalt slut

Att känna sig totalt utkörd! Det är precis vad jag gör! Att man inte lär sig att känna signalerna. Var ju nyss sjukskriven för utbrändhet! Och så hat jag gått in och kört i 120.. Idag brast allt på jobbet, inför kollegorna. Tårarna bara sprutade! Fy vad jobbigt. Kändes jobbigt att dem fick se det. Men samtidigt bra, jag måste börja vara ärlig mot mig själv! Inse att jag måste dra i bromsen nu. Innan det är försent! En kollega sa idag, vad händer om du dör idagJo du blir ersatt imorgon. Vi är bara objekt, och verksamheten ska bara fungera. Jag är viktig för min familj och måste börja leva där efter! Det är familjen jag ska ge 120!! Känner mig totalt slut nu! Legat och sovit sedan jag åkte hem från jobbet.
Har känt mig arg inombords flera dagar, känt mig förvirrad, tappat saker ur händerna. Börjar nu inse att detta är tecken på att jag haft för hög växel, men inte insett det.

Hörs höj

Nu är flytten avklarad

Vi bor nu i nya lyan, känns fantastiskt! Jag trivs hur bra som helst, känns som att vi hittat hem! Idag gjorde jag om lite i skåpen. Tror jag hittat rätt plats åt sakerna. På måndag kommer min arbetsterapeut hem hit och ska hjälpa mig få ordning. Hon ska även ta med en tavla så vi kan få lite struktur:)) känns verkligen super!
Även om man har mycket tankar och funderingar just nu, kring mycket. Så försöker jag leva här och nu. Jag är så oerhört tacksam över alla mina fina vänner runt mig! Vad hade jag gjort utan er? Älskar låten "en go vän" med general knas. Den stämmer så bra in! Älskar er alla mina fina som finns runt mig, som stöttar och peppar!

Idag bjöd jag över Johanna och Leon på frukost, dem blev även kvar till lunchen då Malin kom:)) bjöd på köttfärslimpa och morotsröra:) var riktigt mysigt!

Imorgon blir jag hemma på vab, Julia dålig igen. Hade ju feber för några dagar sedan, var 1 dag på dagis, då ringde dem och sa att hon har feber. Så det har tagit om. Lill fis, hon är helt färdig. Men hon äter bra nu iaf. Och får i sig tillräckligt med vätska iaf.

Nu ska jag försöka sova, hoppas Julia sover natten igenom. I nattes var jag upp flera ggr. Dö trött när jag vaknade, ovan att gå upp på natten😜
Kram på er

Hej och hå!

Herregud vad drygt det är med flytt! Känner mig inte alls pepp på att hålla på med flytt nu! :( känns iaf som att det mesta är på plats, tills man åker till bojsen och inser men vad fan! Vad mycket saker vi har! Blää! Och kommer hit till nya och inser fasen vad mycket nytt jag vill köpa!! Måste försöka få tag på en tv bänk typ snarast! Någon som har en liggandes? Haha

Drygt att behöva flytta nu när man absolut inte är i balans känns också jobbigt! Så mycket som händer just nu..
Nu ska jag försöka komma igång med att åka bort till gamla lyan.. Blöö. Drygt det också, eftersom Jocke sover så lär åka bort själv:((

Hittade en bra text!!

Den här texten beskriver mycket av hur jag känner hur jag är.

Till er som lever och umgås med oss som har ADHD/ADD

Jag är precis som du men ändå alldeles olik.

Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad.

När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss.

Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt.

Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig. Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst.

Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen.

Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen.

Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg.

Att ligga i soffan  en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på tvskärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort.

Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig.

Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på.

För när det är starka känslor i  omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.

Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig

trygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen.

Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad som helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med.

Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut.

Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för.

Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar.

Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du. Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det.

Trött på att jag tappar bort nycklarna varje gång vi ska någonstans för att sedan alltid finna dem i jackfickan när vi kommer hem?

Det är bara att du vänjer dig. Min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det.

Vi med ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer.

Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen.

När du känner att du inte orkar vara förstående längre- gå ut. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande. Det händer alltid något när vi är med. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva. Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen. Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera. Det måste du låta oss få. Och ger du oss den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta tillvara på allt positivt som vårat handikapp medför så kommer du att se hur mycket vi har att ge dig. Du kommer att förstå. Och vara stolt över att just du får följa med på vår resa och upptäcka världen i vårat perspektiv.

Ibland är inte allt lätt, man känner att alla känslor verkligen är utan på. Man vet inte riktigt ut eller in. 

Jag kommer ofta i små dalar, då allt känns väldigt jobbigt, men otroligt nog kommer jag ur dem, jag klättrar inte bara förbi, utan jag löser mina "hinder" på vägen innan jag klättrar ur dalen. På så sätt kan jag ändå se det positivt! Trots mina dalar, stora som små, så kommer jag ur dem, och ofta som en bättre människa, med bättre förståelse. Jag är ofta väl medveten om min fel och brister, det tycker jag också är väldigt bra. Ibland kanske jag inte inser att jag gör fel, visa mig gärna eller tala om det:) jag kanske reagerar "illa" kanske tar illa vid mig. Men det går över. Så tveka inte att säga till:)

Idag är jag hemma och vabbar med Julia. Vaknade i natten och gall skrek:( ont i snippan, sved sa hon. Och jag frågade om det gjorde ont då hon försökt kissa. Ja sa hon. 

Ringde Vc i morse så vi ska dit och kolla om hon har urinvägsinfektion. Stackars plutten:( hon har haft så mycket problem med infektioner. Njurbäckens inflamation när hon var väldigt liten. Blää! 

Nu ska jag ta bort por rensningen och försöka få Julia att kissa i pottan. Inte det lättaste när det gör ont:/ 

Kram

När livet får en vändning

Tankar som snurrar, som aldrig tar slut.. Jag kämpar på med mitt, mående och försöker få någon bukt. Ibland känns det som en fjutt, för andra men även för mig. Men vad gör det? Alla har sitt och så får det vara.
Jag kan bli så tokig på min adhd ibland, bli frustrerad och arg, varför förstår inte folk mig? Gör jag något fel? Säger jag fel saker, är på fel sätt? Alla tankar man får på hur man är? Varför tänker jag så? Jag är ju bara jag. Ibland känns det som att det inte räcker till. Ibland känns det som att jag försöker vara någon jag inte kam vara? Fast varför då? Jag är ju bara jag, och jag är den bästa utav mig, för det finns bara en av mig.

Tänker på dig Malin min fina vän! Och på Martin vilken himla tur att alla klarade sig! Jag finns hör för er!
Det är så hemskt, på bara några sekunder kan allt ändras och förstöras. Skrämmande.

Nu ska jag återgå till arbetet, tog en liten paus och skrev av mig lite..

Inte haft lust alls..

Att skriva något här😱
Har väldigt mycket känslor nu, dem nästan klättrar utanpå, jag kämpar på. Tur man har så fina människor runt sig. Och min älskade man och barnen. Jag har ägnat mycket tid till barnen nu, vi har varit ute mycket, åkt pulka och bara varit.
Jag har jobbat ganska mycket nu, vilket jag tycker är kul! Jag trivs på jobbet, och jag kopplar bort mitt mående, och bara är där jag är.
Går på vik just nu, får se om det förlängs.
Känns som jag vill skriva mycket mera men just nu tar det stopp. Tårarna rinner så jag avslutar och hoppas jag får lite sömn. Upp 05.15 imorgon igen😢 väcka barnen och iväg till dagis och skola, jobbigt att dem ska behöva upp så tidigt. Perfekt tid för mig att jobba skulle vara 8-15.
Hatar morgon, speciellt tidiga..